Tiden har kommit ikapp mig

Suck! För varje dag känner jag mig närmare mitt förflutna.
Jag tror tiden börjar komma i kapp mig!
Ju mer jag läser, tittar på tv och allt annat som är runt mig så får jag upp ögonen vilken trasig barndom jag egentligen har haft!
Jag kan inte blunda längre.

Kanske är det en ide att blogga om det? Inte vet jag, men tänkte iallafall göra ett försök.

Ibland när jag tänker tillbaka på mitt liv, vilket jag gör oftare nu än någonsin innan, kanske för att det behövs, för att hitta sig själv? Jo, nu avbröt jag mig själv IGEN, jo iallafall när jag tänker tillbaka på min faktiskt ganska tragiska barndom/uppväxt så blir jag rädd, rädd för att det är MIG det handlar om dessa tankar!

Jag vet inte om det är detta som kallas 40 års kris eller, nej det kan det väl inte vara?
För 40 års kris är ju när man skiljer sig från sin man/fru och hela familjen och hittar en yngre och börjar om.
Hm, vad vet jag?

På nåt sätt vill jag berätta om det jag har varit med om på ett sätt inte! Men ändå känns det viktigt att berätta det för någon, min familj vet bara en del fragmenter av mitt tidigare liv!

Jisses, det låter som om jag har varit med om det värsta, men inte så illa är det, eller är det?
Hm, bedöm själva!

Jag ska inleda denna resa genom mitt unga liv för er att berätta att jag har läst en bok, eller lyssnat på en cd-bok som heter Svensk Maffia. Det var då jag lite chockad tänkte att jag var ganska nära att "falla dit"

För på 80-talet kom den organiserade brottsligheten hit till Sverige genom Hells Angels i USA!
NEJ NEJ NEJ, tro inte att jag var där, men närainpå, kan jag tänka mig!

För i boken berättar dom om ett ställe på Friggagatan i Göteborg som var ett tillhåll för gangsters, DÄR, däremot befann jag mig i mina unga tonårs-år.
Och nu känner jag mig givetvis tacksam att jag själv var så stark att jag kunde ta mig därifrpn innan det gick längre.

Vart ska jag börja?

Jo min familj, min mamma, min pappa och min storebror bodde i Märsta.
Vid 7 års ålder, jag alltså, flyttade vi till Lerum, underbart att slippa Stockholm, hehe! Flåt!
Men jag trivs så himla bra i Göteborg, nu Alingsås, men ändå på rätt kust sida.
Mamma och pappa fick bra jobb i chefs positioner i Göteborg därav flytten hit!

Vi flyttade till Hulan i ett fint radhus och jag började i skolan där ofcourse.

Båda mina föräldrar var glada i dricken så tidigt som jag kan minnas.
Men dom va "snygga" alkisar. Skötte ju sina arbeten fullt ut och gjorde det bra.
Hur skötte dom sina barn? Tja, själv skulle jag inte drömma om att ta hand om mina barn på samma sätt.

Tur vi hade min mormor, en toppen tant i alla lägen som tyvärr gick bort alldeles för tidigt.
Ni kan tänka er en sån där tant i papiljotter och lagade en underbar söndags stek med små fina ärtor och grädd sås.
När jag sov över hos henne på helgerna ibland så fick jag alltid passionsfrukt på 33 cl flaska och en påse ostbågar. Det var toppen.
På kvällarna innan jag skulle sova gjorde hon iordning mina fötter, först fotbad och sen gnuggade hon fötterna med pimpel sten, vilken underbar omvårdnad, jag älskade det!
På morgonen fick jag varm oboy och the-kaka med räkost på, jag kan känna smaken på det ännu!

Ettan, tvåan och trean gick jag i Hulanskolan, redan då var jag ett busfrö, och hängde med äldre grabbar på kvällar och busade.

När jag skulle börja fyran flyttade vi till ett villaområde högre upp i Lerum.

Jag fick själv hitta vägen till min nya skola!
Mmmmmmmm......

Jag glömmer ALDRIG första dagen i skolan, eller rättare sagt när första dagen var slut och jag skulle gå hem!
VILSE!

Jag kunde inte hitta hem! Jag gick bakom några andra som jag trodde bodde i mitt område!
Tillslut hittade jag hem, kom inte ihåg hur.

Jag tror faktiskt inte mina föräldrar var på ett enda föräldrar möte i skolan under alla mina skolår!
Inte ett enda!

Suck!

Detta är bara början, jag fortsätter i morgon!