Söndag

IDag är det tråk-söndag! Varit hos SVÄRMOR och lämnat lill killen där i dag! Det är inte så ofta han har varit där faktiskt. Så det är la roligt varje gång dom gamla har tid at umgås med sina barnbarn. Men ärligt talat så har dom väldigt konstiga relationer i den släkten. När min älskade lilla mamma levde så umgick jag i stort sett 5-7 dagar i veckan med henne. Träffades vi inte så pratade vi med varandra i telefon säkert 5 gånger om dagen. Ja, men så var det, vi hade o prata om VARJE gång vi sågs. Tro det eller ej! Kanske det e FÖR mycket. Men vi hade många förlorade år att ta igen. Men iallafall, det var ju inte det jag skulle berätta om. Min gubbe och hans mamma kanske pratar med varandra i telefon typ2-3 gånger om ÅRET! Ses kanske 3 gånger om året, när han fyller år, när Robert fyller år också nångång runt jul. Sånt tycker jag är riktigt sorgligt. Och som sagt kanske det är 5e gången på 12 år som Robert(sonen, min son) hehe, är där.

Jag saknar min lilla mamma VARJE dag, trots att det snart har gått 8 år sen hon lämnade jordelivet alldeles för tidigt.

Det plågar mig verkligen varje dag att jag inte kan ringa henne, krama henne och allt annat vi gjorde!



Det är inte många som vet om min stora tunga sorg, jag tror faktiskt inte någon vet om den!

Och hur tung den är! Riktigt tung!

När hon dog den 9 juni 2001 så var det så klart begravning och allt som hör till.

Men en sak förundras jag över, vart var alla vänner då? Jag kan inte påstå att jag fick nåt direkt stöd eller tröst, inte ens av mina bästa närmaste vänner.

Men givetvis var alla på begravningen eftersom mina vänner var även min mammas vänner.

Förmodligen var det så att mina vänner visste hur nära vi stod varanna, jag och min mamma, så dom kanske kände att dom inte räckte till att trösta eller inte visste hur dom skulle bete sig!

Så kan det ju vara och så är det förmodligen. Men jag kan fortfarande känna mig besviken på att ingen fanns där för mig då.

Vissa dagar är värre än andra, har alltid denna ständiga fasad på mig!
Många i min omgivning undrar hur jag orkar vara så glad jämt?! Mmmmmmmmmm, bra fråga!
Men jag vet att ingen har varken tid eller lust att höra på ält.

Ni vet ju själva! Fråga du/ni nån; Hur är det? Hur mår du? Så vill du/ni alltid ha svaret: ALLT ÄR BRA!

Men trots allt så går livet vidare och jag är ändå positivt inställd!
ha det