Jobbade på

Bor nu i Partille, umgås mycket med en väninna som jag träffade för några år sen och som än idag är min bästa kompis.
Jag har hunnit att bli 21 år och livet är helt ok.
Är med ett annat gäng från Lerum nu och det är fest varje helg i min lägenhen, fast ganska städade.
Är ofta i Göteborg på krogar. Men jobbet sköts till 100 %

Hur det kom sig att jag blev medbjuden av farsan och hans nya kvinna till ett bröllop i England kommer jag inte ihåg . Men hans nya kvinnas syster ska gifta sig med en engelskman.
Trevligt värre!
Bestman till brudgummen heter Steve, vem jag störtförälskar mig i och vips bor jag i England efter dryg ett års pendlande till England fram och tillbaka.
Så vid ca 22-23 års ålder bär det av till Sheffield.
Vad lycklig jag var, och vilken härlig känsla att älska någon så högt.
Efter ca 6 månader blev jag fullständigt rastlös av att vara en engelsk hemmafru!
Så vi pratade om att flytta till Sverige, JIPPPI!!!!! Hem till kompisarna börja jobba och sist och även minst ordagrant hem till min 150 cm långa/korta mamma.

Samma dag vi skulle till svenska ambassaden i London backade plötsligt min Steve ur, han sa han vågade inte flytta och lämna allt i England.
Nähä, hjärtat brast! Fullständigt!
Vilket svårt val jag v ar tvungen att göra nu, Steve eller ett liv?
Jag valde det sistnämnda.
Som tur var hade jag hyrt ut min lägenhet i andra hand och skulle få tillbaka den om tre månader.
Jag fick bo hos min kusin i Stockholm den perioden.
Vilken tung tid, fruktansvärd sorg.
Att det fanns så många tårar i mig, vart kom alla tårar från?
Suck!

Väl hemma i Partille igen var det inga problem att få arbete!
Jag började på Flygspedition som speditör IGEN, jag som aldrig skulle komma tillbaka till Landvetter! Jaja, dom kommentarerna bjöd jag på!
Sakta började livet återvända med glädje igen, men jag säger OM Steve skulle ringa på min dörr än idag och fråga om vi ska gifta oss är risken stor att jag säger -JA! Eller inte...........?

Återfick kontakten med polarna i Lerum , härligt, nu var allt som vanligt igen!
I gänget från Lerum hade det dykt upp ett och annat nytt ansikte.
En var NISSE, som blev min nästa kille.
Problemet var att han bodde 40 mil härifrån, i Nyköping.
Jaha, kanske är det min grej att hitta älsklingarna en bit i från, på distans.
Det blev ett intensivt pendlande mellan Partille och Nyköping.
Han kom lika ofta till mig som jag åkte till han.
Efter något år vid 24 års ålder kände jag att jag måste gå vidare.
Jag bestämde mig för att bryta upp med NISSE.

Ca 8 veckor efter brytningen visade det sig att jag var gravid.
Jag som hade börjat ett nytt arbete i Partille som speditör, hade en framtid där.
Vad skulle jag göra?
Enda lösningen var abort.
Nisse kom till Partille och jag berättade läget.

Jag hade ett enskilt samtal med min chef och sa att jag skulle bli borta någon vecka för på kommande måndag skulle jag göra abort.
Hon förstod och tyckte att det var ett klokt beslut.

Helgen kom och jag med massa funderingar.
Läste om graviditet och foster. Vid 8 veckors ålder börjar hjärtat att slå!
O JESUS!
Min bästa väninna Lena var ett stort stöd under denna tid, hon drog med mig under söndagen, dagen innan abort, till Heden, där det var en stor marknad.
Det stod en husvagn på ett ställe, det stod TAIKON på dörren.
Lena sa, Tina, du måste gå in och spå dig!!!
-NEJ NEJ NEJ, jag tror inte på sånt där.
Men hon lyckades övertala mig.
Det kostade 50 kr och jag skulle ge pengarna om tanten Taikon kunde tala om för mig vad jag hade varit med om i mitt tidigare liv.
Och det gjorde hon med besked...........skrämmande
Jag gav henne pengarna och hon skulle sia om min framtid nu.
CITAT
" Du går och bär på något, du kommer att fatta ett viktigt beslut, någon i din närhet kommer att säga att du har fattat FEL beslut" slut citat

Det är väl just DEN meningen jag kommer i håg, hon sa en massa andra saker också.

NU, senare samma söndagen, bestämde jag mig!
JAG KAN INTE göra abort och döda en annan människa! Jag hade grubblat på detta sedan det blev känt i stort sätt.
På kvällen ringde jag hem till min chef och sa:
Jag kommer till jobbet i morgon för ja ska INTE göra abort!
CITAT
"-Du fattar FEL beslut" slut citat

Kalla kårar genom hela kroppen!

Men måndag morgon satt jag vid mitt skrivbord på jobbet!
Lycklig att jag snart skulle bli mamma vid 25 års ålder.
Nisse blev förstås glad och vi bestämde att vi skulle göra ett försök tillsammans igen.
Han sålde sin lägenhet, vilket jag tyckte var vågat, och flyttade till mig i Partille.