Hm

Jo, efter detta så kom ju nästa chock besked att farsan hade träffat en annan kvinna på en tjänsteresa.
Stackars min lilla mamma! Jag 15 år förstod inte HUR synd det egentligen var om henne!
Så det var ju bara att sälja det fina huset i Lerum och flytta.
Snacka om klass-skillnader, att flytta från Lerum, fin villa till en tre-rummare i Bergsjön.
Fördomar eller inte men klass skillnaderna står kvar!
Givetvis tog min morsa till dricken i allra högsta grad. Idag kan jag förstå henne till en viss del.
Hon fortsatte att sköta sitt arbete givetvis fortfarande i chefs-position.
Vilken kvinna!

Denna lilla spröda kvinna i 40-års åldern 150 hög och vägde kanske hela 40 kg.
En förlust av sin älskade mamma och ett fruktansvärt svek av sin make.
Fasen också, tänk om jag hade haft den livserfarenheten DÅ som jag har nu, vilken tröst jag kunde ha gett henne.

Men istället straffade jag henne säkert genom att fortsätta min värstingbana!
Droger och fylla!
Inga SÅ tunga droger det stannade lyckligstvis vid haschet och spriten.
Stackars min lilla söta mamma, hon måste ju haft ett rent helvete, SÅ ensam!

Iallafal, där bodde vi nu, jag, mamma och min storebror som oftast var borta. Han låg ju i lumpen i Borås och kom sällan hem. Det tog inte lång tid förrän han och hans tjej Carina skaffade egen lägenhet.
Så där var jag och mamma! I en trerummare i Bergsjön, förtvivlade! På våra egna sätt.
Ofta hittade jag dessa vinare, som mor min gömde för att skyla sitt förmodade dåliga samvete gentemot mig, och hällde ut dom!
Jag hittade dom överallt, det tog inte så lång tid att förstå och lista ut vart hennes gömställen var.

Jag då? Jo, jag drälle ju på stan, med raggar gänget dom var iallafall ganska beskedliga jämförelsevis med dom jag umgicks tidigare med.
Då var det en natt/svart klubb på Friggagatan och biljard hallar med riktigt skumrask.
en hemsk tid som jag har förträngt ganska bra.

Men tiden ihop med raggarna komer jag mer ihåg av, det var dels polare från Lerum, många av min brorsas tidigare klasskompisar som vid den här tidpunkten också låg i lumpen, på LV6, Kviberg.
Hur jag och min kompis på den tiden tog oss in på nåt obemärkt sett till luckan och grabbarna och köpte droger, hur fasen gick det till?
Men så höll det på!
Och vid det här laget hade jag ju blivit utslängd från gymnasiet, så skola hade man ju inte att tänka på.
Vi åkte raggarbil, vi festade och vi flummade!
Ofta när kompisarna va på sitt regemente så höll jag och en tjej kompis till i källar gångar med vårat hasch.
Det värsta jag kommer i håg från denna tiden är faktiskt en händelse som kunde slutat i katastrof.
Vi hängde ju ofta nere på Femman i Göteborg, en dag hade vi bara 50 kronor och vi va både drog-sugna och hungriga. Så vad göra?
Där satt en välkänd langare i Femman, vi sa vi ville köpa, visst inga problem!
Men vi vill sen och känna vad vi köper, ja visst inga problem!
Vi tog haschet i våra händer o sprang!
JAGADE!!!
Genom hela Göteborg blev vi jagade av langare. Tillslut sprang vi in på biografen vid Kopparmärra, in på toaletten och väntade!
Väntade, väntade och väntade.
Vi fixade till vårat röka och satt på toaletten tills det var färdig rökt!
Livrädda, eller var vi det, det kanske bara är NU jag är livrädd, DÅ kanske vi inte hade vett på att ens vara försiktiga?
Men vi hade tur, inga langare som väntade på oss på utsidan.
Vilken grej!

Min kompis från Lerum som va med hela tiden bodde också i en lägenhet i Bergsjön.
Samtidigt som mina föräldrar hade skilt sig hade även hennes föräldrar skilt sig och hamnat ett torg från varandra.
Hon bodde på Rymdtorget och jag bodde på Komettorget.
Till skillnad från mig hade båda hennes föräldrar övergivit henne.
Hon bodde själv i denna lägenhet som hennes pappa åtminstone bekostade.
Perfekt tillhåll för oss också.
Vi hade gått i samma klass t o m i Lerum från fjärde klass till nian, och helt plötsligt sprang vi på varandra i BERGSJÖN av alla ställen.
Sen dess höll vi i hop i vått och torrt.

Hur jag senare kom i kontakt med Ungdomscenter vet jag än idag inte. Om det var jag själv som sökte dom eller, jag har ingen aning helt enkelt.
Men jag fick kontakt med ungdomscneter som låg vid SKF, vad jag gjorde där kommer jag heller inte ihåg!

Under en tid hade jag även flyttat hem till farsan som bodde i Partille med sin nya kvinna.
Varför jag flyttade dit kommer jag heller inte ihåg, men jag kan minnas hur ont det gjorde i mig då denna nya kvinnas barn blev väl omhändertagna av min egen far.

Säg att jag bodde där någon månad eller två. Vid nåt tillfälle då jag och min kompis var ensamma hemma där spelade vi på pianot och sjöng.
Någon dag senare kom farsan hem och var vansinnig, VA I HELVETE sysslar du med ungjävel?
JAG fattade INGENTING!
Du kan ju för fan inte spela piano och sjunga så vi får klagomål! Och det har vi fått, ta dina jävla grejjer och försvinn härifrån!

Sagt och gjort, jag var tvungen att ta mina få grejjer och dra!
Förmodligen till nån kompis och sen förmodligen hem till min stackars mamma!

HUR FASEN kan man slänga ut sitt egna barn 16 år och rent ut sagt SKITA i vart barnet tar vägen?
Bra fråga va?

Min mamma hade vid det här laget träffat en konstig karl, vid namn Bosse.
Han va också ganska glad i dricken och det var ju någon som fanns vid mammas sida.

Som sagt, hur det kom sig att jag kom i kontakt med ungdomscenter är en gåta, en större gåta är hur ungdomscenter och farsan fixade någon slags praktikplats på den firma han var importchef på.
Året är 1982.

Men där var jag helt plötsligt iallafall, på en speditions firma som lärling i idryga året som senare skulle ge mig fast anställning.

Jag fortsatte med droger, sprit och fester på flummiga ställen.
Men jag skötte mig på min praktik plats för det mesta.
En dag , säg att jag hade praktiserat ett drygt halvår kanske mer, såg jag mig själv i spegeln en morgon, VA FAN håller jag på med?
Kvällen innnan hade mor min påpekat och frågat varför jag var så rosig om kinderna, det brukar man vara om man tar droger hade hon sagt.

Men väl framför spegeln morgonen efter, VA FAN håller jag på med?
NU får det vara ett slut på det här, sagt och gjort, jag slutade med ALLT!
Hur gick det till?
Fråga mig inte!?
Men min kompis som bodde på torget brevid fortsatte, trots att jag hade slutat.
Det jag kommer i håg är att en kväll kom hon över till mig på en as-trimmad moppe för att kolla läget om jag hade sprit eller något att sälja. Det hade jag inte!

Det roliga i denna lilla historia är att en annan klass kompis vid det här tillfället var med mig, vilket jag har fått berättat för mig förra året.
Vad hon helt plötsligt gjorde i vårat sällskap vet jag inte, inte hon heller, VERY STRANGE!
men i vilket fall som helst så slog nästa blixt ner på mig när jag såg min kompis försvinna på denna trimmade moppen utan sprit eller droger till hennes torg.
Nä va 17, det får vara ett slut på hennes skit också hade jag sagt till denna andra kompis som va med.
KOM!
Jag drog med henne till min kompis torg, till hennes lägenhet där röken låg tung och det fanns en och annan buse som va troligtvis ganska påverkade av både det ena och andra.
Vad som hände med mig när jag såg denna tragedi vet jag ärligt talat inte, jag blev SÅ bestört att jag formligen SLÄNGDE ut allt bus och bad dom dra åt helvete och aldrig visa sig här mer!
Vilket dom inte gjorde, jag ruskade i min kompis och sa till henne att nu får det banne mig vara sluta med droger och skit!
HON LYSSNADE! Helt otroligt!
Fattar NADA!

Där gick våra vägar åt skilda håll eftersom jag praktiserade och hon levde på sociala, träffa nog sina barns pappa där omkring.

Givetvis slutade jag inte att festa på helgerna med kompisarna från LV6, med drogerna var det över med.
När jag var 17 år fick jag fast anställning på speditions firman och det skulle ju firas eller hur?

Jag tog min blåa sjömans säck med öl i, vi förfestade hos mig i Bergsjön och skulle ner till Göteborg och fortsätta på någon klubb.
Jag och gänget bestämde att vi skulle hoppa av i Bellevue och ta en öl och fortsätta med nästa spårvagn.
Vi satt där, as-tuffa och pimpla öl, piketen kom!
Dom som va underåriga att dricka öl lämnade snällt ifrån sig sina resterande oöppnade burkar till Polisen.
JAG, tuffa Tina, menade att poliserna inte hade någon rätt att titta eller snoka i min väska utan visiteringsorder.
dom tog med mig till polis bussen och försökte tala mig till rätta, men jag gav mig inte.
Dom gav sig tillslut och lät mig löpa!
Men beviset för hur dum jag var på den tiden visade sig precis när jag tog sista steget ut från polisbussen, där stod en polis som jag hade retat mig på från början och han var så ful!
DITT JÄVLA TRYNE sa jag! Varpå 6-7 poliser FLÖG på mig kastade in mig i bussen och körde mig till stationen nära ungdomscenter.

Jag fick vara där några timmar sen släppte dom mig, blåmärken över halva kroppen och sönder rivna kläder, härligt gäng poliser va? 17 år 166 lång och vägde säkert 55 kg.
Tur dom var såpass många så dom kunde hantera mig..........

Väl ute väntade kompisarna på mig vid Trädgårdsföreningen.
Dom hade ju fått med sig min blåa sjömanssäck med öl och kastat över den över staketet till Trädgårdsföreningen.
Ni som har tänkt på hur det staketet ser ut undrar säker hur i all världen lyckades jag klättra över det och hämta mina öl för att fortsätta mitt firande av en fast anställning!