Livet går vidare

......tiden läker alla sår!

Och det är ju sant, förvånansvärt hur man tar sig igenom kriser i livet.
Var i väg och träffade barnen till min omkomna vän i går, kändes konstigt att träffa dom utan mamma.........men allt gick bra, dom verkar vara starka stundtals.

När något sånt här inträffar kommer man själv närmare LIVET, jag funderar tex på en sån här grej:

Som ni vet kör jag taxi, jag körde i söndags, en kvinna jag ska hämta på morgonen för att köra till flyget. Jag ska även hämta en person till eftersom vårat företag försöker att samköra så ofta det går för att hjälpa till med miljön osv....
Allt skulle ta högst 10 minuter extra.
Men kvinnan var ändå tvungen att "gnälla", nu är det ju inte JAG som bestämmer samåkningar och körningar över huvud taget, utan beställningscentralen.
Fruktansvärt besvärligt var det att kvinnan skulle komma 10 minuter senare till flyget, jag sa, du får ringa till min chef och säga detta då, och då visade det sig att det inte var så farligt ändå.

Jag funderar då på VARFÖR? VARFÖR måste människor jaga upp sig för 10 minuter i livet?
Varför måste människor visa sin överlägsenhet och TRO att dom är förmer än en annan människa bara för att dom förmodligen tjänar mer pengar och har en högre status?
Det gick ju bra att gnälla på mig men att ringa till den ansvarige blev för mycket.
Med en sån här situation skapar det direkt en obalans mellan förare och kund.
HUR trevlig blir DEN resan, tur att den som skulle samåka var 1000 gånger trevligare och såg just mig som en medmänniska och inte räknade värdet i antal kronor.

Visst är det tråkigt?
Och vad är det värt?
Vi är alla människor av kött och blod, lika värda.........
Vi måste ta vara på den korta tid vi har på jorden, inte sväva i det blå och tro att vi är något!
Komma ner på jorden och SE!

Se vad som hände med min vän, helt plötsligt är hon borta, och allt man borde ha gjort och sagt till henne, chanserna är puts väck!

Än en gång ANITA, vila i frid, jag saknar dig!