jahaaaaaaaa

Helt fucking alone i världen kändes det som...........men jag hade ju iallafall mina älskade barn o gubben......
Den sommaren 2001 bodde vi i ett ruttet hus i Härryda som vi hyrde som tur va!!!
Vi va på G att köpa loss det med gjorde det aldrig som tur va!
Jättefint läge inne i skogen precis vid en bra fiske sjö, men vilket hus...........oj oj oj
Vi bodde där i 9 månader, det var faktiskt ett par goda vänner som hjälpte oss att flytta in som fick oss att flytta ut.

Marlene och Per-Anders dom är goa dom............för dom bodde i Göteborg och längtade ut till landet.
Kanske var det vi som fick dom att börja leta hus på allvar?!
Och det var dom som fick oss att köpa hus när dom slog till att köpa hus.....tänk va man kan påverka varandra.
För det va så det var, Marlene och Per-Anders hittade ett jättefint hus i Rävlanda, de slog till och köpte det och flyttade.............där va vi i vårat ruttna hus........lite avis faktiskt....men då får man göra nåt åt saken...
Vi kollade på hemnet, kommer inte ihåg om kanske Marlene hade gett mig nåt tips......
men i vilket fall som helst så hittade jag ett jättefint hus i Ödenäs...
Kanske var det för långt och bla bla bla bla-..........men vi bestämde oss iallafall för att åka och titta och känna på det.
Vägen till Ödenäs kändes lång första gången man åkte dit, men vacker.....
Ömmern......vilken underbar fiske sjö!

När vi kom fram till huset som var helt underbart, sa Ola att säg nu inte till mäklaren DIREKT att vi tar huset för Ola såg min förtjusning!
Varför han sa så beror ganska mycket på en händelse i Härryda, som grundar sig i ett bilköp.
Jag hade alltid önskat mig en Cheva Blazer och vi var på en firma i Småland , hade hittat en, så fort jag fick se den sa jag högt och ljudligt "-DEN VILL JAG HA" varpå jag sopade undan allt vad prut mån hette!
Så nu när vi stod där framför huset la jag band på mig själv och försökte se allt med kritiska ögon, försöka hitta alla fel på huset!
Det va inte så lätt! Mer än att kanske våran soffa inte passade just där i huset och att vi skulle vara tvungna att köpa ny, kunde inte ta ner priset på huset!
Men hur som helst så blev vi med hus tillslut, mäklaren blev nöjd och vi blev nöjda!
Tänk om min älskade mamma hade fått vara med, då hade vi byggt ett litet hus på våran tomt till henne och Bosse.

Så där bodde vi nu iallafall, vårat egna fina hus, för det var verkligen fint.
En kväll ringde min bror och sa "-VET du vad som hänt?"
-NÄÄÄ
BOSSE är död!
-VA?
Hans arbetskamrater hittade honom på köksgolvet hemma en morgon när han inte hade dykt upp på jobbet. Då hade de åkt hem till han och sett genom fönstret att han låg där.
Dom hade krossat fönstret och tagit sig in, men hans liv gick inte att rädda.
Man kan nästan säga att han sörjde ihjäl sig efter mor hade gått bort.
Slutat att ta sin medicin och allt, men det är klart fast dom hade ett ganska märkligt förhållande så hade dom bestämt sig för att leva livet ut.
Dom sista åren hade dom ju tom slutat med dricken.
Det var vid ett tillfälle när Emelie var kanske runt 9 månader och sjuk med nål i handen som mor alltså Emelies mormor skulle passa henne en kväll för jag skulle jobba.
När jag kom hem senare efter jobbet satt mamma och spelade kort med mina grannar och tog sig en sup.
Hon misskötte inte Emelie på något sett eller var oansenligt full, utan tanken på att Emelie kanske hade behövt åka till sjukan och komma med en mormor som luktade sprit passsade sig inte.
Ja ställde då ett ultimatum på min lilla goding till mams, antingen slutar du att dricka helt och hållet och du får fortsätta träffa ditt förstfödda barnbarn i form av en söt guldlockig flicka ELLER du kan fortsätta att dricka din jäkla alkohol och aldrig ,mer se ditt barnbarn...
Hon valde ju naturligtvis att träffa sitt barnbarn, vilken lättnad!
Sedan dess hade vi en underbar kontakt med både MOR OCH BOSSE!
Men nu va alltså han också död, han stod ut några månader endast utan henne.
Hade jag inte haft mina barn vid det här laget hade jag nog följt med Bosse.

Jag kan säga att dom veckor, månader och år som följde var ett rent helvete!
Sorgen samtidigt som jag bråkade med försäkringskassan om min skada från trafikolycka!
Inte konstigt att man bröt ihop ett par gånger men reste mig ALLTID med nya projekt.
Nu hade även min faster börjat ringa igen och tala om hur bevärligt det var at tta hand om sin bror, alltså min pappa!
Han var nog den bevärligaste människn i hela hennes liv.
Jaha då var det inte så lätt då sa jag till henne!
Och du har väl ändå då ingen sjuk mor att ta hand om samtidigt som du är skadad efter en trafikolycka, för det var ju precis det som hade hänt mig då jag försökte ta hand om farsan ocks.
Då min faster klagade på mig att jag misskötte det och tog han till Sigtuna för att själv ta hand om han.
Men insåg nu efter ett par år bara att det var mer jobb än hon kunde ana.
Lätt att tala om för andra va......mmmmmmm.,

Men iallafall, sån som jag är tog jag min bil och åkte till Sigtuna för att kolla läget!
När jag kom dit fick jag nästan en smärre chock.
I hallen i min farsas lägenhet satt en avmagrad gammal man i sin rullstol.
Det var mörkt och inte alls ombonat.
Unket och opersonligt!
Och där satt han, än en gång............och jag räddade han än en gång!
Va i helvete!
Så här illa hade han det inte ens i Göteborg när vi tog hand om han!

Jaha, tillslut fick jag övertalat farsan att flytta till Alingsås, här kunde han ju inte vara.
Några månader senare var jag tillbaka i Sigtuna för att hämta honom så han kunde komma till oss i Ödenäs att besöka oss.
Vi hade gjort i ordning ett fint rum på nedervåningen till han, som va anpassat efter honom.
Han hade egen tv på rummet och ett badrum som vi hade handikappsanpassat för han.

Samtidigt så sökte jag lägenheter runt om i Alingsås, hade lagt ut lite ansökningar här och där.
Bl annat till Flodens som har eller hade en del hus i centrala Alingsås.
Farsan åkte hem till Sigtuna med flyg efter några veckors vistelse hos oss.
När han kom hem tittade han igenom sin post och hittade ett lägenhetserbjudande från Flodens.
Tiden skulle gå ut nästkommande dag!
HERREGUD vilken tur!
Fort som attan fick jag kontaka Flodens för att få titta på lägenheten så den funkar praktiskt för farsan eftersom han sitter i rullstol efter hjärnblödningen.
JA det gör den, JA vi tar den!
Det var på håret att vi missade den..hade han stannat kanske en dag till så hade vi inte haft chansen att få lägenheten!
Ja, så då var det bara att åka till Sigtuna med bil och släp har jag för mig, packa hans grejjer och dra!
Vad fint han fick det!
Idag är han en social människa med många aktiviteter runt om i stan.
Klarar sig mycket själv förutom att vi städar nångång i veckan där, tvättar hans tvätt och lite annat.
Men handlar och lagar mat gör han själv.
Någon faster har inte hört av sig!