Nu när chocken av dödsbeskedet av min gamla kamrat sedan 33 år tillbaka i tiden har lagt sig känns det riktigt tungt!
Känns så jäkla onödigt!
Vi har gått igenom SÅ mycket av livet, vi hade bara varandra då våra föräldrar skildes SAMTIDIGT och vi blev bosatta i Bergsjön samtidigt.
Vi tydde oss till varandra.
Två 15 åringar.......Jag och Anita! Jag vet massa om henne som ingen annan vet, och givetvis tar hon med sig i graven en massa om mig som inte ens NI som läser min blogg vet.
Det känns tungt det här, fruktansvärt, som en del av mig är borta......FAN
Från tidningen: Tisdag den 10 mars 2009
Dödsolycka i Stamnared
STAMNARED. UPPDATERAD Vid sjutiden på tisdagsmorgonen körde en 50-årig man av vägen med sin bil. Medpassageraren, en kvinna i 40-årsåldern, avled i olyckan.
Trafikolyckan inträffade 06.50 i går på morgonen i Bro, några kilometer öster om Stamnared. De två personerna som färdades i bilen klämdes fast. Kvinnan omkom i olyckan och mannen ådrog sig allvarliga men inte livshotande skador. Han hade skador i bakhuvudet och även en arm var skadad. Mannen kommer från en mindre ort och vårdas på Sjukhuset i Varberg.
lördag 14 mars 2009
fredag 13 mars 2009
Så mycket
FAN, vi hade så mycket att gå igenom ju!!!
Anita var fenomenal på att komma ihåg saker från FÖRR, från våran tid FÖRR!
Vila i frid Anita, du har haft ett tufft liv
Anita var fenomenal på att komma ihåg saker från FÖRR, från våran tid FÖRR!
Vila i frid Anita, du har haft ett tufft liv
TUNG DAG
Fick ett dödsbesked idag, en av mina äldsta vänner har omkommit i en bilolycka!!
Ni som har läst bloggen från början o ALLT tjat vet vem det är, alltså den kompisen som jag träffade i Bergsjön som samtidigt flyttade från Lerum som jag och vi möttes när våra föräldrar hade skilt oss.
Anita började i våran klass redan i fyran i Aspenäs skolan.
Vi var kompisar från den dagen.
Mycket har vi gått igenom tillsammans.
Jag kan säga att vi har hållt kontakten i alla år, dessvärre dom senaste två åren hade vi hamnat lite i luven på varann, hon gjorde en sak, som jag vill behålla för mig själv, som sårade mig väldigt mycket och en del personer till.
Men det är en annan historia.
Det här var ju en fruktansvärt onödig och tragisk olycka!
FAN, jag blir så förbannad, hade hon lyssnat på mig för redan ett par år sedan hade det här aldrig behövt att hända!
Jag är i chock naturligtvis, Anita lämnar efter sig 4 barn, två vuxna barn och två ungdomar!
Jag fattar inget!
VARFÖR?
ÄRLIGT TALAT!!! VARFÖR!
Ni som har läst bloggen från början o ALLT tjat vet vem det är, alltså den kompisen som jag träffade i Bergsjön som samtidigt flyttade från Lerum som jag och vi möttes när våra föräldrar hade skilt oss.
Anita började i våran klass redan i fyran i Aspenäs skolan.
Vi var kompisar från den dagen.
Mycket har vi gått igenom tillsammans.
Jag kan säga att vi har hållt kontakten i alla år, dessvärre dom senaste två åren hade vi hamnat lite i luven på varann, hon gjorde en sak, som jag vill behålla för mig själv, som sårade mig väldigt mycket och en del personer till.
Men det är en annan historia.
Det här var ju en fruktansvärt onödig och tragisk olycka!
FAN, jag blir så förbannad, hade hon lyssnat på mig för redan ett par år sedan hade det här aldrig behövt att hända!
Jag är i chock naturligtvis, Anita lämnar efter sig 4 barn, två vuxna barn och två ungdomar!
Jag fattar inget!
VARFÖR?
ÄRLIGT TALAT!!! VARFÖR!
FRÖÖÖÖÖÖLUNDA
Match onsdag match TORSDAG och Frölunda spelade sig till en semifinal!
Vilka lirare! Ja förstås ALLA EXPERTER säger att ja ja visst dom vann men det va ingen snygg hockey!
Jag har aldrig förstått det uttrycket!?
Men jag är iofs ingen specialist i området utan tycker att det e skit kul bara, men just om matchen igår torsdag var ändå bra och underhållande, gastkramande!
Inte mycket slagsmål och ganska schysst spel om man jämför från onsdagen då det var ganska laddat med både orättvisa domar beslut och annat.
Det var INGEN bra hockey.
Men i går tycker jag att Frölunda kämpade verkligen för att behålla nollan matchen rakt igenom. Med hjälp av 11 000 Frölunda-iter tog dom sig till semi, suveränt!
Jag överraskade min pojk, 12 åringen med biljetter, fick tag i ganska bra biljetter för 300 spänn precis brevid hejjarklacken!
Robert tycker ju att det e SÅ kul att få vara en del av den underbara klacken! Vi satt precis brevid där den stora flaggan uppenbarar sig efter ett Frölunda-mål, så vi satt perfekt!
Enda nackdelen att sitta där är att man ibland kan tappa koncentrationen på själva matchen, men absolut inget störande.
Så nu hoppas jag på att få tag i biljetter till iallafall nån av semi matcherna.
Idag är det fredag och jag jobbar sent, pust, lite tråkigt att jobba sent på en fredag, men glad och tacksam för att ha ett jobb iallafall i dessa tider.
10 och 20 ska jag till naprapaten och bli knäckt!
Ska bli skönt hoppas jag!
Har sån himla jobbig värk igen, och jag är verkligen livrädd att det inte ska släppa liksom.
Men med tanke på att det har blivit värre trots att jag motinerar och sånt där så vet i fan.
Det värsta som kan hända mig är att jag måste dra ner på arbetet.
Vet inte hur jag skulle klara av det igen! Men jag kämpar på som vanligt, men nån gång säger kroppen ifrån på ett mer brutalt sätt förmodar jag!?
Vilka lirare! Ja förstås ALLA EXPERTER säger att ja ja visst dom vann men det va ingen snygg hockey!
Jag har aldrig förstått det uttrycket!?
Men jag är iofs ingen specialist i området utan tycker att det e skit kul bara, men just om matchen igår torsdag var ändå bra och underhållande, gastkramande!
Inte mycket slagsmål och ganska schysst spel om man jämför från onsdagen då det var ganska laddat med både orättvisa domar beslut och annat.
Det var INGEN bra hockey.
Men i går tycker jag att Frölunda kämpade verkligen för att behålla nollan matchen rakt igenom. Med hjälp av 11 000 Frölunda-iter tog dom sig till semi, suveränt!
Jag överraskade min pojk, 12 åringen med biljetter, fick tag i ganska bra biljetter för 300 spänn precis brevid hejjarklacken!
Robert tycker ju att det e SÅ kul att få vara en del av den underbara klacken! Vi satt precis brevid där den stora flaggan uppenbarar sig efter ett Frölunda-mål, så vi satt perfekt!
Enda nackdelen att sitta där är att man ibland kan tappa koncentrationen på själva matchen, men absolut inget störande.
Så nu hoppas jag på att få tag i biljetter till iallafall nån av semi matcherna.
Idag är det fredag och jag jobbar sent, pust, lite tråkigt att jobba sent på en fredag, men glad och tacksam för att ha ett jobb iallafall i dessa tider.
10 och 20 ska jag till naprapaten och bli knäckt!
Ska bli skönt hoppas jag!
Har sån himla jobbig värk igen, och jag är verkligen livrädd att det inte ska släppa liksom.
Men med tanke på att det har blivit värre trots att jag motinerar och sånt där så vet i fan.
Det värsta som kan hända mig är att jag måste dra ner på arbetet.
Vet inte hur jag skulle klara av det igen! Men jag kämpar på som vanligt, men nån gång säger kroppen ifrån på ett mer brutalt sätt förmodar jag!?
måndag 9 mars 2009
hahhahahahahaha
Jaha, det va lite om mig och mitt förflutna!
Fniss
Så nu kan man ju skriva om ganska dagsfärska funderingar, och det kan jag säga det har jag många!
När jag skriver om mig själv om allt detta som har hänt så måste jag säga att jag är ganska stolt över mig själv som är där jag är idag. Med massa ödmjukhet förstås säger jag det.
För tanken på att jag faktiskt bara var ett barn när allt det onda hände stärker mig i mitt självförtroende.
Idag har jag tre kids, en tjej 19 år som är underbar, ambitiös och framtidsstark.
En kille som är 16 år till sommaren, en kul kille!''
Osså lilla Robert som blir 12 nu till våren, vilka underbara ungar. Jag är så lycklig för dom.
Måste berätta om min dag, varje år så har jag och min gubbe Ola en speciell dag och den dagen var idag.
Den kan inträffa vilken dag som helst men runt denna årstiden, alltså VÅREN!
Men varje år tar vi den som VI kallar första vår dagen en lång härlig promenad i skogen med dogsen!
Den dagen var IDAG!
Alltså, det finns ingen bättre dag på året!
Kaffe, ost fralla också en värmande sol! Man VET att våren är nära nu.
Hundarna springer i skog och mark, vi blir inte störda av nån annan!
En och en halv timme var vi ute i vildmarken kring Ängabos skogar.
Stannade två gånger och drack kaffe o bara njöt av värmen och hundarnas lycka att vara fria.
Vi hörs
Fniss
Så nu kan man ju skriva om ganska dagsfärska funderingar, och det kan jag säga det har jag många!
När jag skriver om mig själv om allt detta som har hänt så måste jag säga att jag är ganska stolt över mig själv som är där jag är idag. Med massa ödmjukhet förstås säger jag det.
För tanken på att jag faktiskt bara var ett barn när allt det onda hände stärker mig i mitt självförtroende.
Idag har jag tre kids, en tjej 19 år som är underbar, ambitiös och framtidsstark.
En kille som är 16 år till sommaren, en kul kille!''
Osså lilla Robert som blir 12 nu till våren, vilka underbara ungar. Jag är så lycklig för dom.
Måste berätta om min dag, varje år så har jag och min gubbe Ola en speciell dag och den dagen var idag.
Den kan inträffa vilken dag som helst men runt denna årstiden, alltså VÅREN!
Men varje år tar vi den som VI kallar första vår dagen en lång härlig promenad i skogen med dogsen!
Den dagen var IDAG!
Alltså, det finns ingen bättre dag på året!
Kaffe, ost fralla också en värmande sol! Man VET att våren är nära nu.
Hundarna springer i skog och mark, vi blir inte störda av nån annan!
En och en halv timme var vi ute i vildmarken kring Ängabos skogar.
Stannade två gånger och drack kaffe o bara njöt av värmen och hundarnas lycka att vara fria.
Vi hörs
torsdag 5 mars 2009
jahaaaaaaaa
Helt fucking alone i världen kändes det som...........men jag hade ju iallafall mina älskade barn o gubben......
Den sommaren 2001 bodde vi i ett ruttet hus i Härryda som vi hyrde som tur va!!!
Vi va på G att köpa loss det med gjorde det aldrig som tur va!
Jättefint läge inne i skogen precis vid en bra fiske sjö, men vilket hus...........oj oj oj
Vi bodde där i 9 månader, det var faktiskt ett par goda vänner som hjälpte oss att flytta in som fick oss att flytta ut.
Marlene och Per-Anders dom är goa dom............för dom bodde i Göteborg och längtade ut till landet.
Kanske var det vi som fick dom att börja leta hus på allvar?!
Och det var dom som fick oss att köpa hus när dom slog till att köpa hus.....tänk va man kan påverka varandra.
För det va så det var, Marlene och Per-Anders hittade ett jättefint hus i Rävlanda, de slog till och köpte det och flyttade.............där va vi i vårat ruttna hus........lite avis faktiskt....men då får man göra nåt åt saken...
Vi kollade på hemnet, kommer inte ihåg om kanske Marlene hade gett mig nåt tips......
men i vilket fall som helst så hittade jag ett jättefint hus i Ödenäs...
Kanske var det för långt och bla bla bla bla-..........men vi bestämde oss iallafall för att åka och titta och känna på det.
Vägen till Ödenäs kändes lång första gången man åkte dit, men vacker.....
Ömmern......vilken underbar fiske sjö!
När vi kom fram till huset som var helt underbart, sa Ola att säg nu inte till mäklaren DIREKT att vi tar huset för Ola såg min förtjusning!
Varför han sa så beror ganska mycket på en händelse i Härryda, som grundar sig i ett bilköp.
Jag hade alltid önskat mig en Cheva Blazer och vi var på en firma i Småland , hade hittat en, så fort jag fick se den sa jag högt och ljudligt "-DEN VILL JAG HA" varpå jag sopade undan allt vad prut mån hette!
Så nu när vi stod där framför huset la jag band på mig själv och försökte se allt med kritiska ögon, försöka hitta alla fel på huset!
Det va inte så lätt! Mer än att kanske våran soffa inte passade just där i huset och att vi skulle vara tvungna att köpa ny, kunde inte ta ner priset på huset!
Men hur som helst så blev vi med hus tillslut, mäklaren blev nöjd och vi blev nöjda!
Tänk om min älskade mamma hade fått vara med, då hade vi byggt ett litet hus på våran tomt till henne och Bosse.
Så där bodde vi nu iallafall, vårat egna fina hus, för det var verkligen fint.
En kväll ringde min bror och sa "-VET du vad som hänt?"
-NÄÄÄ
BOSSE är död!
-VA?
Hans arbetskamrater hittade honom på köksgolvet hemma en morgon när han inte hade dykt upp på jobbet. Då hade de åkt hem till han och sett genom fönstret att han låg där.
Dom hade krossat fönstret och tagit sig in, men hans liv gick inte att rädda.
Man kan nästan säga att han sörjde ihjäl sig efter mor hade gått bort.
Slutat att ta sin medicin och allt, men det är klart fast dom hade ett ganska märkligt förhållande så hade dom bestämt sig för att leva livet ut.
Dom sista åren hade dom ju tom slutat med dricken.
Det var vid ett tillfälle när Emelie var kanske runt 9 månader och sjuk med nål i handen som mor alltså Emelies mormor skulle passa henne en kväll för jag skulle jobba.
När jag kom hem senare efter jobbet satt mamma och spelade kort med mina grannar och tog sig en sup.
Hon misskötte inte Emelie på något sett eller var oansenligt full, utan tanken på att Emelie kanske hade behövt åka till sjukan och komma med en mormor som luktade sprit passsade sig inte.
Ja ställde då ett ultimatum på min lilla goding till mams, antingen slutar du att dricka helt och hållet och du får fortsätta träffa ditt förstfödda barnbarn i form av en söt guldlockig flicka ELLER du kan fortsätta att dricka din jäkla alkohol och aldrig ,mer se ditt barnbarn...
Hon valde ju naturligtvis att träffa sitt barnbarn, vilken lättnad!
Sedan dess hade vi en underbar kontakt med både MOR OCH BOSSE!
Men nu va alltså han också död, han stod ut några månader endast utan henne.
Hade jag inte haft mina barn vid det här laget hade jag nog följt med Bosse.
Jag kan säga att dom veckor, månader och år som följde var ett rent helvete!
Sorgen samtidigt som jag bråkade med försäkringskassan om min skada från trafikolycka!
Inte konstigt att man bröt ihop ett par gånger men reste mig ALLTID med nya projekt.
Nu hade även min faster börjat ringa igen och tala om hur bevärligt det var at tta hand om sin bror, alltså min pappa!
Han var nog den bevärligaste människn i hela hennes liv.
Jaha då var det inte så lätt då sa jag till henne!
Och du har väl ändå då ingen sjuk mor att ta hand om samtidigt som du är skadad efter en trafikolycka, för det var ju precis det som hade hänt mig då jag försökte ta hand om farsan ocks.
Då min faster klagade på mig att jag misskötte det och tog han till Sigtuna för att själv ta hand om han.
Men insåg nu efter ett par år bara att det var mer jobb än hon kunde ana.
Lätt att tala om för andra va......mmmmmmm.,
Men iallafall, sån som jag är tog jag min bil och åkte till Sigtuna för att kolla läget!
När jag kom dit fick jag nästan en smärre chock.
I hallen i min farsas lägenhet satt en avmagrad gammal man i sin rullstol.
Det var mörkt och inte alls ombonat.
Unket och opersonligt!
Och där satt han, än en gång............och jag räddade han än en gång!
Va i helvete!
Så här illa hade han det inte ens i Göteborg när vi tog hand om han!
Jaha, tillslut fick jag övertalat farsan att flytta till Alingsås, här kunde han ju inte vara.
Några månader senare var jag tillbaka i Sigtuna för att hämta honom så han kunde komma till oss i Ödenäs att besöka oss.
Vi hade gjort i ordning ett fint rum på nedervåningen till han, som va anpassat efter honom.
Han hade egen tv på rummet och ett badrum som vi hade handikappsanpassat för han.
Samtidigt så sökte jag lägenheter runt om i Alingsås, hade lagt ut lite ansökningar här och där.
Bl annat till Flodens som har eller hade en del hus i centrala Alingsås.
Farsan åkte hem till Sigtuna med flyg efter några veckors vistelse hos oss.
När han kom hem tittade han igenom sin post och hittade ett lägenhetserbjudande från Flodens.
Tiden skulle gå ut nästkommande dag!
HERREGUD vilken tur!
Fort som attan fick jag kontaka Flodens för att få titta på lägenheten så den funkar praktiskt för farsan eftersom han sitter i rullstol efter hjärnblödningen.
JA det gör den, JA vi tar den!
Det var på håret att vi missade den..hade han stannat kanske en dag till så hade vi inte haft chansen att få lägenheten!
Ja, så då var det bara att åka till Sigtuna med bil och släp har jag för mig, packa hans grejjer och dra!
Vad fint han fick det!
Idag är han en social människa med många aktiviteter runt om i stan.
Klarar sig mycket själv förutom att vi städar nångång i veckan där, tvättar hans tvätt och lite annat.
Men handlar och lagar mat gör han själv.
Någon faster har inte hört av sig!
Den sommaren 2001 bodde vi i ett ruttet hus i Härryda som vi hyrde som tur va!!!
Vi va på G att köpa loss det med gjorde det aldrig som tur va!
Jättefint läge inne i skogen precis vid en bra fiske sjö, men vilket hus...........oj oj oj
Vi bodde där i 9 månader, det var faktiskt ett par goda vänner som hjälpte oss att flytta in som fick oss att flytta ut.
Marlene och Per-Anders dom är goa dom............för dom bodde i Göteborg och längtade ut till landet.
Kanske var det vi som fick dom att börja leta hus på allvar?!
Och det var dom som fick oss att köpa hus när dom slog till att köpa hus.....tänk va man kan påverka varandra.
För det va så det var, Marlene och Per-Anders hittade ett jättefint hus i Rävlanda, de slog till och köpte det och flyttade.............där va vi i vårat ruttna hus........lite avis faktiskt....men då får man göra nåt åt saken...
Vi kollade på hemnet, kommer inte ihåg om kanske Marlene hade gett mig nåt tips......
men i vilket fall som helst så hittade jag ett jättefint hus i Ödenäs...
Kanske var det för långt och bla bla bla bla-..........men vi bestämde oss iallafall för att åka och titta och känna på det.
Vägen till Ödenäs kändes lång första gången man åkte dit, men vacker.....
Ömmern......vilken underbar fiske sjö!
När vi kom fram till huset som var helt underbart, sa Ola att säg nu inte till mäklaren DIREKT att vi tar huset för Ola såg min förtjusning!
Varför han sa så beror ganska mycket på en händelse i Härryda, som grundar sig i ett bilköp.
Jag hade alltid önskat mig en Cheva Blazer och vi var på en firma i Småland , hade hittat en, så fort jag fick se den sa jag högt och ljudligt "-DEN VILL JAG HA" varpå jag sopade undan allt vad prut mån hette!
Så nu när vi stod där framför huset la jag band på mig själv och försökte se allt med kritiska ögon, försöka hitta alla fel på huset!
Det va inte så lätt! Mer än att kanske våran soffa inte passade just där i huset och att vi skulle vara tvungna att köpa ny, kunde inte ta ner priset på huset!
Men hur som helst så blev vi med hus tillslut, mäklaren blev nöjd och vi blev nöjda!
Tänk om min älskade mamma hade fått vara med, då hade vi byggt ett litet hus på våran tomt till henne och Bosse.
Så där bodde vi nu iallafall, vårat egna fina hus, för det var verkligen fint.
En kväll ringde min bror och sa "-VET du vad som hänt?"
-NÄÄÄ
BOSSE är död!
-VA?
Hans arbetskamrater hittade honom på köksgolvet hemma en morgon när han inte hade dykt upp på jobbet. Då hade de åkt hem till han och sett genom fönstret att han låg där.
Dom hade krossat fönstret och tagit sig in, men hans liv gick inte att rädda.
Man kan nästan säga att han sörjde ihjäl sig efter mor hade gått bort.
Slutat att ta sin medicin och allt, men det är klart fast dom hade ett ganska märkligt förhållande så hade dom bestämt sig för att leva livet ut.
Dom sista åren hade dom ju tom slutat med dricken.
Det var vid ett tillfälle när Emelie var kanske runt 9 månader och sjuk med nål i handen som mor alltså Emelies mormor skulle passa henne en kväll för jag skulle jobba.
När jag kom hem senare efter jobbet satt mamma och spelade kort med mina grannar och tog sig en sup.
Hon misskötte inte Emelie på något sett eller var oansenligt full, utan tanken på att Emelie kanske hade behövt åka till sjukan och komma med en mormor som luktade sprit passsade sig inte.
Ja ställde då ett ultimatum på min lilla goding till mams, antingen slutar du att dricka helt och hållet och du får fortsätta träffa ditt förstfödda barnbarn i form av en söt guldlockig flicka ELLER du kan fortsätta att dricka din jäkla alkohol och aldrig ,mer se ditt barnbarn...
Hon valde ju naturligtvis att träffa sitt barnbarn, vilken lättnad!
Sedan dess hade vi en underbar kontakt med både MOR OCH BOSSE!
Men nu va alltså han också död, han stod ut några månader endast utan henne.
Hade jag inte haft mina barn vid det här laget hade jag nog följt med Bosse.
Jag kan säga att dom veckor, månader och år som följde var ett rent helvete!
Sorgen samtidigt som jag bråkade med försäkringskassan om min skada från trafikolycka!
Inte konstigt att man bröt ihop ett par gånger men reste mig ALLTID med nya projekt.
Nu hade även min faster börjat ringa igen och tala om hur bevärligt det var at tta hand om sin bror, alltså min pappa!
Han var nog den bevärligaste människn i hela hennes liv.
Jaha då var det inte så lätt då sa jag till henne!
Och du har väl ändå då ingen sjuk mor att ta hand om samtidigt som du är skadad efter en trafikolycka, för det var ju precis det som hade hänt mig då jag försökte ta hand om farsan ocks.
Då min faster klagade på mig att jag misskötte det och tog han till Sigtuna för att själv ta hand om han.
Men insåg nu efter ett par år bara att det var mer jobb än hon kunde ana.
Lätt att tala om för andra va......mmmmmmm.,
Men iallafall, sån som jag är tog jag min bil och åkte till Sigtuna för att kolla läget!
När jag kom dit fick jag nästan en smärre chock.
I hallen i min farsas lägenhet satt en avmagrad gammal man i sin rullstol.
Det var mörkt och inte alls ombonat.
Unket och opersonligt!
Och där satt han, än en gång............och jag räddade han än en gång!
Va i helvete!
Så här illa hade han det inte ens i Göteborg när vi tog hand om han!
Jaha, tillslut fick jag övertalat farsan att flytta till Alingsås, här kunde han ju inte vara.
Några månader senare var jag tillbaka i Sigtuna för att hämta honom så han kunde komma till oss i Ödenäs att besöka oss.
Vi hade gjort i ordning ett fint rum på nedervåningen till han, som va anpassat efter honom.
Han hade egen tv på rummet och ett badrum som vi hade handikappsanpassat för han.
Samtidigt så sökte jag lägenheter runt om i Alingsås, hade lagt ut lite ansökningar här och där.
Bl annat till Flodens som har eller hade en del hus i centrala Alingsås.
Farsan åkte hem till Sigtuna med flyg efter några veckors vistelse hos oss.
När han kom hem tittade han igenom sin post och hittade ett lägenhetserbjudande från Flodens.
Tiden skulle gå ut nästkommande dag!
HERREGUD vilken tur!
Fort som attan fick jag kontaka Flodens för att få titta på lägenheten så den funkar praktiskt för farsan eftersom han sitter i rullstol efter hjärnblödningen.
JA det gör den, JA vi tar den!
Det var på håret att vi missade den..hade han stannat kanske en dag till så hade vi inte haft chansen att få lägenheten!
Ja, så då var det bara att åka till Sigtuna med bil och släp har jag för mig, packa hans grejjer och dra!
Vad fint han fick det!
Idag är han en social människa med många aktiviteter runt om i stan.
Klarar sig mycket själv förutom att vi städar nångång i veckan där, tvättar hans tvätt och lite annat.
Men handlar och lagar mat gör han själv.
Någon faster har inte hört av sig!
måndag 2 mars 2009
tjena
Jaha, vart va vi, jo, systern, min goa faster, skoja bara, hon e INTE go!
Men ops man får visst inte förtala folk....men jag har iallafall inte nämnt hennes namn....fniss.....
Jo, som sagt hon ringde titt som tätt o sa att ja skulle åka o kolla han, så fort han inte svarade i telefonen, irriterande? Nä inte ALLS (ironi)
Men han flyttade iallafall till Sigtuna där faster skulle ta mycket bättre hand om han än jag! Jaja lycka till..............
Så på Sahlgrenska och en massa undersökningar och strålningar o gud vet allt dom plågade min lilla mams med.
Och jag var med på nästan allt, vilken tur i oturen att jag var sjukskriven efter min hemska bilolycka -98
Mmmm.......inte undra på att man hade tankar om att döden skulle vara en lätt utväg vid detta laget.
Men inte Tina inte....o nooooooooo......keep on..........
Så nu kunde jag ägna mycket tid till min älskade mamma!
Sommaren 2000 skulle hon opereras och sedan strålas och annan behandling.
Vi åkte hit och vi åkte dit!
Försökte hålla modet uppe så gott det gick ,läkarna hade ju sagt att hon skulle bli helt frisk!
En period med mycket sjukhusbesök, jag och mor kunde varenda korridor på Sahlgrenska vid det här laget.
Själv hade jag ju tillbringat ca 3 år på Mölndals sjukhus regelbundet efter min olycka så det sjukhuset kunde jag mer än väl eftersom Emelie tillbringade en stor del av sin tid där också.
Runt mars april 2001 kallade läkarna familjen för ett samtal...inklusive mamma alltså....
Är det bra eller dåligt?
Jag vet idag vad det innebär iallafall, men då gick man iallafall dit med en strimma hopp...men vad hjälpte det när läkaren satt i sin jävla stol och förklarade att dom inte kunde göra mer för min mor! Och att månaderna var räknade!
FAN FAN FAN FAN FAN
-JAG VILL INTE DÖ! Skrek mamma...............FAN FAN FAN FAN
VA FAN GÖR MAN?
VA I HELVETE?
TUNGT!
Följande veckor var fruktansvärda, hon blev snabbt sämre och det var in och ut på sjukan i både ambulans och egen bil.......
Hmmm....jag kommer ihåg speciellt ett tillfälle, jag skulle köra henne i min bil från ena avdelningen till andra, det var nån bit emellan, vart hon hade varit kom jag inte ihåg men hon skulle tillbaka till Sahlgrenska, radion spelade SAVAGE GARDEN och orden:
"I'll be your dream I'll be your wish I'll be your fantasy I'll be your hope I'll be your love
Be everything that you need. I love you more with every breath Truly, madly, deeply, do..
I will be strong I will be faithful Because I am counting on a new beginning A reason for living
A deeper meaning yeah I wanna stand with you on a mountain I wanna bathe with you in the sea
I wanna lay like this forever Until the sky falls down on me"
Det gör naturligtvis fruktansvärt ont än idag att höra den låten!
Den 9 juni 2001 dog hon....................
Tänk att jag kunde SÅ många svordomar!
Hmmmm......
Men ops man får visst inte förtala folk....men jag har iallafall inte nämnt hennes namn....fniss.....
Jo, som sagt hon ringde titt som tätt o sa att ja skulle åka o kolla han, så fort han inte svarade i telefonen, irriterande? Nä inte ALLS (ironi)
Men han flyttade iallafall till Sigtuna där faster skulle ta mycket bättre hand om han än jag! Jaja lycka till..............
Så på Sahlgrenska och en massa undersökningar och strålningar o gud vet allt dom plågade min lilla mams med.
Och jag var med på nästan allt, vilken tur i oturen att jag var sjukskriven efter min hemska bilolycka -98
Mmmm.......inte undra på att man hade tankar om att döden skulle vara en lätt utväg vid detta laget.
Men inte Tina inte....o nooooooooo......keep on..........
Så nu kunde jag ägna mycket tid till min älskade mamma!
Sommaren 2000 skulle hon opereras och sedan strålas och annan behandling.
Vi åkte hit och vi åkte dit!
Försökte hålla modet uppe så gott det gick ,läkarna hade ju sagt att hon skulle bli helt frisk!
En period med mycket sjukhusbesök, jag och mor kunde varenda korridor på Sahlgrenska vid det här laget.
Själv hade jag ju tillbringat ca 3 år på Mölndals sjukhus regelbundet efter min olycka så det sjukhuset kunde jag mer än väl eftersom Emelie tillbringade en stor del av sin tid där också.
Runt mars april 2001 kallade läkarna familjen för ett samtal...inklusive mamma alltså....
Är det bra eller dåligt?
Jag vet idag vad det innebär iallafall, men då gick man iallafall dit med en strimma hopp...men vad hjälpte det när läkaren satt i sin jävla stol och förklarade att dom inte kunde göra mer för min mor! Och att månaderna var räknade!
FAN FAN FAN FAN FAN
-JAG VILL INTE DÖ! Skrek mamma...............FAN FAN FAN FAN
VA FAN GÖR MAN?
VA I HELVETE?
TUNGT!
Följande veckor var fruktansvärda, hon blev snabbt sämre och det var in och ut på sjukan i både ambulans och egen bil.......
Hmmm....jag kommer ihåg speciellt ett tillfälle, jag skulle köra henne i min bil från ena avdelningen till andra, det var nån bit emellan, vart hon hade varit kom jag inte ihåg men hon skulle tillbaka till Sahlgrenska, radion spelade SAVAGE GARDEN och orden:
"I'll be your dream I'll be your wish I'll be your fantasy I'll be your hope I'll be your love
Be everything that you need. I love you more with every breath Truly, madly, deeply, do..
I will be strong I will be faithful Because I am counting on a new beginning A reason for living
A deeper meaning yeah I wanna stand with you on a mountain I wanna bathe with you in the sea
I wanna lay like this forever Until the sky falls down on me"
Det gör naturligtvis fruktansvärt ont än idag att höra den låten!
Den 9 juni 2001 dog hon....................
Tänk att jag kunde SÅ många svordomar!
Hmmmm......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)